De fallna trädens dialog 

Shifting Natures Ystad Konstmuseum 

Published in: Helsingborgs Dagblad| Text: Jonas Ellerström

Caroline Mårtenssons och Gerhard Nordströms gemensamma utställning på Ystads konstmuseum är ett sällsynt lyckat exempel på hur två till synes vitt skilda konstnärskap kan mötas och berika såväl varandra som åskådarens upplevelse. Det är ett möte över flera generationsgränser – Nordström är född 1926, Mårtensson 1977 – där ingenting tycks ligga i vägen för förståelsen av den andres formspråk och intentioner.

Nordströms stora oljemålningar hämtar sina motiv från Ystads sandskog, där flera stormar gått fram under det senaste decenniet. Vindfällen och rotvältor, knäckta stammar och gulnande barrgrönska återges med Nordströms karaktäristiska breda penseldrag, tunga kolorit och ett suveränt sinne för det massivt skulpturala i motiven.
Mårtensson arbetar i flera olika medier och har filmat och grävt på de två stora skånska skjutfälten i Ravlunda och Revinge. Med sig till konsthallen har hon tagit brända, skottskadade trädstammar som för en destruktionens dialog med Nordströms målningar.
I montrar visar emellertid Mårtensson att skjutfälten inte bara är en plats där jorden fylls av granatsplitter och tomhylsor utan där insekter frodas i den torra och multnande veden och där det öppna hedlandskapets flora är rik och omväxlande.
Gerhard Nordströms konstnärliga erfarenhet och måleriska skicklighet möter Caroline Mårtenssons nyfikenhet och experimentlusta, hans klassiskt-moderna måleri samspelar med hennes multimediala dokumentation och självklara syn på konsten som en utforskningsprocess.
Men det är inte så enkelt som att Nordström står för tradition och Mårtensson för det nya: hennes intervjuer med lokalbefolkningen på och kring skjutfälten ger ett historiskt perspektiv som står mot det obevekliga nu som behärskar målningarna.
Gerhard Nordströms måleri har gått in i en remarkabelt vital och givande fas; det ger tyngd åt Caroline Mårtenssons verk och får energi av dem.
Missa inte heller Mårten Nilssons taggiga och paradoxalt vackra, till synes organiskt växande installationer en trappa ner i Ystads konstmuseum, nu som alltid väl värt ett besök. Och i småbåtshamnen har engelska Susan Philipsz gjort en ljudinstallation som drar igång varje hel timme och visserligen får en del konkurrens av fabriks- och motorljud – men det är fint att avsluta besöket där längst ute på piren medan polenfärjorna glider förbi.