Gemensamhetens genljud, Grannskapsateljén/Edsbyns museum
Utställningstext: Erik Anderman
Gemensamhetens genljud , 11 – 17 maj 2024, Edsbyns konsthall
De första flyttfåglarna hade redan gett sig av när Caroline Mårtensson, som inbjuden konstnär till residenset Grannskapsateljén, inledde sina fältstudier i förhållande till biosfärområdet Voxnadalen. Nu, när dagarna börjar bli längre och en kvittrande vårsång kan noteras igen, återvänder konstnären till Ovanåker och dess omnejd för att fortsätta sin konstnärliga process. Genom ett tecknat flöde, samlade arkivmaterial, textila verk och de ansatser till installationer som presenteras i Gemensamhetens genljud blir utställningsrummet på Edsbyns museum en utgångspunkt för vidare samtal. Här får vi mötas i en estetisk reflektion över grannskapets många betydelser, kring vår förmåga att få syn på (den alltmer utarmade) mångfalden av rörelser i våra närmiljöer och hur vi, i kraften av varandra, skulle kunna utveckla ett mer omsorgsfullt förhållningssätt till våra omgivningar, så att vi inte riskerar att slita sönder de trådar som fortfarande förenar liv med liv.
Genom den konstnärliga processen, och de erfarenheter av ekologisk läskunnighet som Caroline Mårtensson intresserar sig för och vill sammanföra i sitt pågående arbete, får vi leta oss in i skog och mark. Vi rör oss i de närhistoriska spåren av aktionsgruppen Rädda Voxnadalen och deras organiserade motstånd mot möjliga slutförvar av radioaktivt avfall vid Svartboberget 1981. Vi kan föreställa oss hur folkbildningens generativa resonans bidrog till att formulera en grund för kritiskt tänkande, hur telefonkedjor förgrenade sig genom samhället och hur grannbyar kom samman för att värna den gemensamma livsmiljön. Vi hör fortfarande ekot och hur det, med sina våglängder, leder in i framtiden.
Men vilka avtryck och genljud lämnar vi efter oss i våra omgivningar idag? Hur kommer våra handlingar och samlade begrepp om tillvaron att sprida sig som ett eko genom grannskapet? Kanske kan vi, i ljuset av Caroline Mårtenssons konstnärliga eftertankar, försöka se och synliggöra våra ekosystem genom att lyssna till alla de ljud och tystnader som landskapen färgas in av. Om vi följer älvens meandrar, och det rena vattnets förmåga att flöda över tid, kanske vi får höra när fågelsången bryta igenom bruset av de reglerade forsarna, hur öringen kan leka i den återställda bäcken och att det får lämna en efterklang som vi kan orientera oss i.
Erik Anderman, Verksamhetsutvecklare inom konst, Kultur Gävleborg.